STOCKHOLM

GAMLA STAN

GAMLA STAN

Historiska Stockholm

På den lilla ön Stadsholmen växte Stockholm fram redan under 1000-talet. Idag heter ön Gamla stan. I dess trånga gränder blandas historia med nutid.

STOCKHOLM BLIR TILL

Redan i början av medeltiden var man tvungen att passera öarna på vilka staden Stockholm senare skulle växa fram för att nå de handelscentrum som fanns inne i Mälaren. Platsen blev därför strategiskt viktig att skydda mot angrepp från fientligt sinnade makter. En spärr av pålar i vattnet anlades tidigt för att styra och kontrollera trafiken och vissa menar att staden fått sitt namn därifrån- (timmer)stock och holme (liten ö) – även om forskarna inte är helt eniga.

Stockholm firade 2002 sitt 750-års jubileum. År 1252 är första gången som namnet förekommer i dokumenterad form, även om det antas att grunden till en framtida stad lades på denna strategiska plats långt innan dess. I Erikskrönan från 1330-talet omnämns Birger Jarl ha låtit bygga Stockholm som skydd mot folkslagen på andra sidan Östersjön. Han har därför kommit att betraktas som Stockholms grundare.

STADSHOLMEN ÄR STADENS MEDELPUNKT

Under 1200-talets slut var Stockholm centrum för såväl handel som den politiska makten. På Stadsholmen stod en borg, vars lämningar även dagens kungliga slott delvis har som grund. Längs de gator som idag heter Västerlånggatan och Österlånggatan gick det sannolikt en ringmur. När staden så småningom byggdes ut lades gatorna utanför den gamla ringmuren i riktning ut mot kajerna, en gatubild som i stort är bevarad. Gatorna innanför ringmuren namngavs ofta efter verksamheter eller personer medan de utanför beskrev riktningen, t ex Svartbrödragatan. Köpmangatan och Skomakargatan är de äldsta kända gatunamnen i Stockholm, från 1323 respektive 1337. Gatunamnen vittnar också om aktiviteten i staden; många hantverkare och köpmän, företrädelsevis finska och tyska, slog sig ner i Stockholm – storköpmännen ner mot det som idag heter Skeppsbron och runt Järntorget, hantverkare i centrum runt Stadsholmens topp och ner mot nordväst. Den som besöker Gamla Stan idag möter i mångt och mycket samma verksamheter – hantverk och butiker. Gamla stan har på grund av sin historiska atmosfär blivit en stadsdel som varje turist måste besöka, men även en stadsdel där många stockholmare gärna flanerar och fikar.

MEDELTIDA KÄLLARVALV FINNS KVAR

Under medeltidens slut ersattes gatornas timmerstockar mot gatsten och på grund av upprepade bränder förbjöds under senmedeltid även trähus på Stadsholmen. Man uppförde istället byggnader i sten på 2-3 våningar och tillhörande källarvalv. Husägaren skulle bidra till brandskyddet genom att alltid ha en tunna vatten utanför huset, och skulle själv rengöra gatan framför. På den tiden kastades det mesta av avfallet direkt på gatorna.
Många av de medeltida källarvalven finns fortfarande kvar, även om det byggts nya hus av senare datum ovanpå dem. I valven som gömmer sig under markytan finns idag många restauranger och pubar. Här kan du äta allt från svensk husmanskost till internationella specialiteter från världens alla kulturer, såväl av enkel som mer elegant typ. Kanske spelar en trubadur på sin gitarr, bli inte förvånad om det är Bellmans mustiga Stockholmsvisor från 1700-talet. Att vistas i valven är som att resa i tiden. Tar du en öl eller sup brännvin så har du blivit en äkta stockholmare från 1700-talet. Källarvalven rymmer också härliga caféer. Varför inte ta en rejäl eftermiddagsfika bestående av frasiga våfflor med grädde och hjortronsylt och en kopp varm choklad ned grädde? En och en annan butik gömmer sig i valven, ibland leder en smal trappa direkt ner i underjorden från dörren i gatunivå.
I slutet av 1500-talet var Stadsholmen helt bebyggd, men expansionen ut på malmarna började försiktigt. Gustav Vasa ville nämligen kunna bränna allt där för att omöjliggöra för eventuella invasionsstyrkor att avancera i skydd av bebyggelse. Malmarnas framväxt läser du mer om längre fram.

DE PAMPIGA PALATSENS TID

Mellan 1636 och 1765 gäller det så kallade Bottniska handelstvånget, som gör att rikets handelsmän runt Bottenviken bara får exportera sina varor via handelsmännen i Stockholm. Som en följd växer staden snabbt. Stadens grosshandlare bygger upp enorma förmögenheter och stärker sitt inflytande. De flesta etablerar sig längs Skeppsbron i ståtliga hus.
Under 1600-talets stormaktstid utvecklas också stadens förvaltning. Kronan och högadeln har sitt administrativa centrum i stadskärnan och på Riddarholmen. Det är under den här tiden som de stora palatsen byggs i Stockholm, huvudstaden skulle ju vara en värdig stormakt. Man vill demonstrera sin makt och rikedom och av de över 50 palats som byggs då finns hela 32 kvar idag, t ex Tessinska palatset på Slottsbacken.
Det växer upp tullstationer runt staden och på vattenvägarna. Än idag pratar man om Stockholm ”innanför och utanför tullarna”, även om deras placering nu ser annorlunda ut.

STADSHOLMEN BLIR GAMLA STAN

Mot 1800-talets slut flyttar affärslivet ut från stadsholmen för at koncentreras till Norrmalm. Runt sekelskiftet är det fortfarande aktivitet i stadens hamnar och på bl.a. Skeppsbron står många tullhus och magasin. Men vartefter båttrafiken försvinner från stadens centrala delar till nyanlagda hamnar i utkanten av staden lämnas dessa tomma. På senare tid har restauranger och butiker flyttat in i de gamla tullhusen längs flera av innerstadens kajer.
Stockholms andra malmar bebyggs snabbt under industrialismen, då befolkningen ökar explosionsartat. I och med de ökade tomt- och fastighetspriserna under 1900-talet expanderar Stockholm även långt utanför malmarna och Stadsholmen som redan tidigare reducerats till ”staden mellan broarna” börjar till slut kort och gott kallas ”gamla Stan”.
Under den moderniseringsiver, för att ge plats för nya transportmedel som t ex. tåget, som drabbar Stockholms stadsplanerare vid 1800-talets slut förekommer planer på att helt förnya bebyggelsen och gatustrukturen i Gamla Stan. Som tur är räddas den historiska stadskärnan, till lycka för alla som bor i och besöker Stockholm idag.

DET KUNGLIGA SLOTTET

På platsen där Kungliga Slottet står idag byggs redan på 1200-talet en befästning. Läget vid Norrström har alltid varit av betydelse för staden. Man antar att det var under konung Magnus Erikssons tid i mitten på 1300-talet som borgen fick namnet Tre Kronor – en symbol för de tre riken som då utgjorde Sverige.
Under 1630-talet är slottet inte längre rikets främsta fästning, utan blir mer en arbetsplats för den politiska makten och anpassas därför till sitt nya användningsområde. 1697 härjas det gamla slottet av en brand men återuppbyggnaden börjar redan året därefter. 1748 är det färdigt och det är också det slott som står där idag. Arkitekt är Nicodemus Tessin d.y., som dock aldrig får se slottet i dess slutgiltiga prakt. Arbetet slutförs efter hans död av bl.a. arkitekten Carl Hårleman.
Slottets västra fasad mot yttre borggården var kungens fasad och överstöddes med krigiska och manliga symboler. Östra fasaden var drottningens fasad med pilastrar och en mindre slottsträdgård medan den södra fasaden var ett uttryck för stadens visioner. Den norra fasaden är vänd mot Gustav Adolfs torg, då ett av stadens viktigare områden. Bostadsvåningarna för kungen och drottningen har sina fönster i denna fasad.
Det kungliga slottet är idag den svenske monarkens officiella residens och arbetsplats. Guidade turer går genom delar av slottet och du kan besöka både Livrustkammaren och Slottsmuseet med källarvarv från det medeltida Tre Kronor.
Gustav Vasa var initiativtagare till Högvakten med uppgift att upprätthålla ordningen i staden redan 1523. Högvakten bevakar slottet året runt och vaktavlösningen är en spännande upplevelse man inte bör missa.

STORKYRKAN – LIKA GAMMAL SOM STADEN

Storkyrkan nämns i ett testamente redan 1279. Där kallas den ”Stockholm stora kyrka”. På den tiden kallades den annars kort och gott ”By-kyrkan”. Bykyrkan hörde till staden och helgades till – S:t Nicolaus, sjöfartens och handelns helgon. Den placerades på stadens högsta punkt, nära borgen. Kyrkan byggdes ut i flera omgångar under 1300-talet och det är under 1600-talet som man antar att kyrkan börjar kallas Storkyrkan.
Drygt hundra år senare uppförs det nya, ståtliga slottet intill och Storkyrkan anses vara för medeltida och gammal till det yttre. Bitar av de gravstenar som under den omfattande ombyggnationen får stryka på foten ligger ingjutna som mosaik i dagens kyrkogolv. Kyrkan genomgår flertalet stora renoveringar under tiden som följer, bland annat sätts stora fönster med järnspröjs in under 1860-talet och de svagt färgade fönstren under 1920-talet.
I storkyrkan finns även den så kallade Vädersolstavlan. Den ska ha målats 1535, renoverats 1636 och avbildar ett senmedeltida Stockholm sett från Skinnarviksberget på Södermalm. Storkyrkan är sedan 1942 Stockholms stifts domkyrka.

DET BETYDELSEFULLA STORTORGET

Stortorget har varit allt från avrättningsplats till livlig handelsplats. Brunnen som står mitt på torget var under 1650-talet stadens enda tappställe för dricksvatten, vilket vittnar om att platsen länge varit stadens mittpunkt. Ända fram till 1670-talet låg rådhuset här, då det av utrymmesskäl flyttades till Södermalmstorg vid Slussen. Under börshandelns unga dagar låg även Börsen här. I dess byggnad har på senare år istället Nobelmuseet flyttat in. Stortorget är än idag en mötesplats, vilket märks inte minst på alla caféer som ligger där. Till jul reses de små röda handelsbodarna där du kan köpa allt från kärvar och halmbockar till varmkorv och polkagrisar. Från det öppna torget strålar Gamla Stans trånga gränder.

KUNGSHOLMEN

Entreprenörernas paradis

 

FRÅN MUNKLÄGRET TILL KUNGSHOLMEN

Malmen väster om stadskärnan är en av stadens yngsta stadsdelar. Men här bor redan på 1400-talet franciskanermunkar, eller Gråbröderna, varför Kungshomen senare kommer att kallas Munklägret. Munkarna fiskar och sköter sin boskap, men driver också ett tegelbruk vid Rålambshov. Under 1500-talet drivs munkarna från ön, som då blir kunglig mark.

På stadsdelen odlas spannmål och hö och borgarna får mot en avgift låta sina djur beta här. Markerna används också till jakt. Ytterligare ett tegelbruk har under denna tid växt upp på Munklägret. Tegelbruken lägger grunden för den utveckling som senare kommer att bli stadsdelens kännetecken. Här produceras t.ex. tegel till ombyggnationer av Slottet och till de stora palats som växer upp i staden under 1600-talet.

Östra Munklägret och lite senare även västra delen doneras under mitten av 1600-talet till staden i syfte att flytta hanverkare och tillverkare med brandfarliga eller illaluktande verksamheter hit. De först som flyttar till Munklägret är bl.a. garvare, färgare och repslagare, lockade av skattelättnader och andra privilegier. Dagens gatunamn bär spår från denna tid, t.ex. Garvargatan. Nu bebyggs Kungsholmen snabbt av de nyinflyttade hantverksentreprenörerna. Som kontrast finns här också praktfulla malmgårdar, ibland mer ambitiösa trädgårdsanläggningar. Piperska Muren vid nuvarande Scheelegatan är en lämning av trädgårdsmuren som var reat runt greve Carl Pipers eleganta lustgård. Även Kungsholmen skulle vid 1600-talets mitt städas upp och förses med ett rutformade gatunät som anlades på de flesta malmar. Fleminggatan och Hantverkargatan är några av de gator som blir till då. Först under 1600-talets slut döps Munklägret om till Kungsholmen, efter sin placering mellan de kungliga ägorna på Riddarholmen och Drottningholm.

Malmgårdarna på Kungsholmen börjar redan på 1700-talet omvandlas till fabriker, sjukhus m.m. och Kungsholmen är snart storhanvterkarnas och fabrikörernas stadsdel. Stockholms första sjukhus , Serafimerlasarettet, öppnar 1752 i den Gripenhielmska malmgården. Portalen med texten ”Kongl. Lazaret”, idag placerad mittemot Stadshuset, restes 1792 och är det enda som finns kvar av originalet.

INDUSTRIERNA ETABLERAR SIG

1864 införs lagen om full näringsfrihet, vilket ger alla stockholmare tillåtelse att fritt bedriva affärsverksamhet. Lagen är förlösande för entreprenörsandan i staden och starten på en blomstrande industri. Kungsholmen är, tillsammans med Södermalm, den stadsdel som blir industritätast under kommande årtionden.

Arbetskraften strömmar till och på tjugo år mellan 1860 och 1880 tredubblas Kungsholmens befolkning. Kungsholmen går allmänt under namnet ”Svältholmen” och för att råda bot mot bostadsbristen byggs snabbt nya hyreshus. Särskilt verkstads industrin etablerar sig här på Kungsholmen med Bolinders mekaniska verkstad och Samuel Owens ångbåtsvarv som exempel. Eldkvarn, landets första ångdrivna kvarn, byggs på den plats där Stadshuset idag står och ungefär vid sekelskiftet stadens största brygger, S:t Eriks bryggeri.

Industrier uppbyggda kring nya uppfinningar etablerar sig också här t.ex. LM Ericsson,AB Separator, AB Primus Elektrolux på Lilla Essingen. Liksom på Norrmalm växer så småningom mindre småstäder upp runt de stora fabrikerna med bostäder för arbetarna och tillhörande servicefunktioner. Ett exempel är Frihems tegelkomplex vid Fridhemsplan. Genom att erbjuda sina arbetare ett boende med god standard ansåg man främja god moral och öka produktionskapaciteten.

Under 1920-talet blir bostadsbristen akut i Stockholm. Många av de bostäder som byggs enligt de nya ideal som introduceras i Sverige under 1930-talet – ljus, rymd, funktion – ligger på Kungsholmen. I Fredhäll, Kristineberg, på Kungsklippan och längs Kungsbrostrand finns idag stora områden med den här typen av bebyggelse, även idag eftertraktade bostäder. Kungsholmen blir i och med de nya bostäderna och upprustningen av Norr Mälarstrand en relativt exklusiv stadsdel.

I och med Västerbron till Södermalm, Tranebergsbron åt väster och upprustningen av S:t Eriksbron mot Norrmalm är cirkeln sluten och Kungsholmen blir en fullvärdig Stockholmsmalm.

STADSHUSET BYGGS

År 1878 brinner den ångdrivna kvarnen Eldkvarn. I början av 1900-talet beslutar man sig för att använda tomten för bygget av det nya Stadshuset. Arkitekt Ragnar Östberg anlitas och Stadshuset står färdigt 1923, med åtta miljoner tegelstenar i murarna.

Drygt 200 personer har idag sin arbetsplats i Stadshuset. Här sitter Stockholms stads förvaltning och två gånger i månaden hålls kommunfullmäktige sammanträden i Rådssalen. Den 10 december varje år hålls Nobelprisutdelning med tillhörande festligheter i Blå Hallen och Gyllene Salen.

Blå Hallen är inte alls blå, även om arkitekten Östberg planerad för detta. När den blå putsen skulle läggas p ångrade han sig och lät de höga innerväggarna behålla sin röda tegelyta. Längs fasaden mot Riddarfjärden löper Prinsens Galleri och de två koppardörrarna in till Gyllene Salen – väger ett ton var. På bankettsalen Gyllene Salens väggar sitter drygt 18 miljoner skimrande mosaikbitar i glas och guld. På innergården överväldigas du av Stadshusets imponerande gestalt och vid trädgården framför Stadshuset möts Kungsholmen, Söder och Gamla Stan runt Riddarfjärden. Stadshuset är ett mycket påkostat bygge och tar du en guidad tur introduceras du för hela dess rikedom.

Från Stadshustornets utkiksplats under de enorma klockorna, 106 meter upp, har man en av de bästa utsikterna över hela staden. På kopparplåten längs räcket finns staden avbildad så som den såg ut vid tiden då Stadshuset byggdes. Jämförelsen med dagens Stockholm är spännande. Här i tornet finns också museum. Tornet är öppet främst under sommarmånaderna men även helger i april är inte något du vill missa under ditt besök i Stockholm.

NORR MÄLARSTRAND BLIR PARADGATA

I samband med Stadshusbygget väcks också tankarna om att rusta upp Norr Mälarstrand, som vid den tiden är fyllt av skjul och gamla byggnader från industrin. I och med att villaförstäder som Bromma växer upp väster om Kungsholmen behöver också bättre förbindelser öppnas upp.

År 1930 antas en ny stadsplan för den här delen av Kungsholmen och Norr Mälarstrand förvandlas tll en regelrätt paradgata. Nya huskroppar byggs med kortsidorna ut mot Riddarfjärden och längs vattnet anläggs lite senare en vacker strandpromenad. Idag är Norr Mälarstrand ett väl använt promenad- och cykelstråk med en närhet till vattnet som är särskilt speciell. Vintertid börjar många sin promenad på isen längs Norr Mälarstrand till Stadshuset härifrån. Husen från 1930-talet utgör idag tillsammans med Stadshuset Kungsholmens mest utpräglade signum.

TUNNELBANAN

Under 1800-talet kommer de första allmänna kommunikationerna till Stockholm. Staden växer och det gör också avstånden. Den första hästdrivna bussen ( eller snarare vagnen) tar 8 passagerare och introduceras på Stockholms gator 1835. Lite senare utvecklas dessa till hästdrivna spårvagnar med lite större kapacitet. Snart kommer ångdrivna och till sist elektriska spårvagnar. Inom några år går spårvagnar i alla vädersträck och långt utanför staden. 1923 invigs den första motorbusslinjen som gåt runt hela staden med strat och måk vid Odenplan.

Det stora genombrottet kommer med tunnelbanan. Första linjen byggs 1950 och går från Slussen till Hökarängen. 1952 byggs linjen Hötorget – Vällingby. Stationen vid Fridhemsplan på Kungsholmen ligger längs denna sträckning, som även passerar stora delar av Norrmalm. Men det är inte förrän 1957 som de två systemen kopplas ihop och T-centralen byggs.
Ganska snart uppstår ett behov av att smycka tunnlarna i underjorden och T-centralen blir pilotprojektet samma år stationen byggs. Inte mindre än 21 olika konstnärer får utrymme för sina bidrag till utsmyckningen på pelare, väggar, i tak, på perrong osv. När allt är klart anser man att ett misstag begåtts. Man menar att slutresultatet har blivit alldeles för rörigt vilket gör att konstverken inte kommer till sin rätt. Den framtida konstnärliga gestaltningen blir lite mer renodlad och genomtänkt.

Inom några år blir Stockholms tunnelbanesystem ett mycket utbrett spårnät och idag har varje tunnelbanestation sin konstnärliga profil: från Siri Von Deckerts skisslinjer på Östermalmstorg till Kungsträdgårdens arkeologiska utgrävning, från Rissnes tidsaxel med historiska händelser till Zinkensdamms brandgula böljande keramikstavar. SL, Storstockholms Lokaltrafik, anordnar guidade rundturer som berättar om stationernas olika konstverk.

NYA KUNGSHOLMEN

Det Kungsholmen som håller på att växa fram idag präglas av den nya Kungsholmsbon. En generationsväxling har pågått ett tag och inflyttningen av unga, kapitalstarka yrkesmänniskor har fått Kungsholmen att leva upp igen. Vid det tidigare ganska nergångna Fridhemsplan har en lyxig shoppinggalleria, ”Västermalmsgallerian”, nyligen invigts och kvarteren kring Kungsholmstorg , längs Pontonjärgatan bakom Norr Mälarstrand och uppe på Kungsklippan är ”heta” på bostadsmarknaden. Restaurang-, café- och barutbudet är kreativt, särskilt i området runt Scheelegatan. På Kungsholmen finns såväl grönområden som kvarterskrogar i en tilltalande blandning. Kanske finns det på grund av Kungsholmens unga historia ännu möjligheter att forma stadsdelen på nya sätt för att som boende göra den till sin? Kanske är det däri Kungshomens lockelse ligger?

ÖSTERMALM

Adelsmän och diplomater

FRÅN VAPENLAGER TILL PAMPIGA PARADVÅNINGAR

Det som idag heter Östermalm hette länge Ladugårdslandet, var kunglig mark och platsen för exerciser och vissa servicefunktioner. EN bit upp på Sibyllegatan ligger t.ex. det gamla Kronobageriet från sent 1500-tal eller tidigt 1600-tal ännu kvar. Idag är det musikmuseum. Den intilliggande byggnaden, som idag är Armémuseum, har ursprungligen använts som underhåll, reparationer och som förråd för artilleripjäser. Här utgår också högvaktens marsch till Kungliga slottet för vaktbyte.
På Östermalm ligger bl.a. Militärhögskolan och Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, vilket är helt naturligt eftersom denna del av staden alltid huserat den här typen av verksamhet. Under 1600-talet var Östermalm en plats där man förvarade vapen, förutom vapenupplagen på slottet. Stadsdelen fick sitt nuvarande namn först 1885. Här finns också t.ex. Hovstallet och Livgardet till häst. På Östermalm bosatte sig stockholmsbor ur de högre samhällsklasserna under 1800-talet, något som präglat Östermalm sedan dess. Husen ersattes undan för undan, vid sekelskiftet av 1900-talet av representativa femvåningshus vilket gett staden ett mycket homogent uttryck. Här och där finns hus av senare datum. På Östermalm är det heller inte ovanligt att möta kändisar, t.ex. skådespelare, kanske på väg till Dramaten. På gränsen mot Norrmalm hittar du många, ofta exklusiva, restauranger.
Allteftersom stadsdelen utvidgats har den också blivit mer uppblandad och överklassprofilen är därför något nedtonad. Det som ändå är karaktäristiskt för Östermalm är att det, förutom i de nedre delarna, saknar det brokiga gatuliv som du hittar i stadens andra delar. På Östermalm bor man.

STANS MEST EXKLUSIVA SHOPPING

Som en konsekvens av Östermalms utveckling som borgerlighetens högborg är det också här man idag hittar de lyxigare shoppingstråken: Birger Jarlsgatan, Nybrogatan, Sibyllegatan, Sturegatan, Grev Turegatan och Karlavägen för att nämna några. Vid Stureplan strålar flera av dessa gator samman och här tronar också Sturegallerian med sina exklusiva butiker och restauranger. En naturlig mötesplats i anslutning till den så kallade ”svampen” – det höga, vita betongparaply där stockholmarna ofta stämmer träff med varandra.
Under 1900-talets början försökte man med nya försäljningsrestriktioner få handlare över hela staden att flytta från gator och torg till saluhallar i ett försök att förbättra hygienen. Östermalmstorg hade länge varit en handelsplats och Östermalmshallen byggdes redan 1888. Det var först i och med de ovan nämnda restriktionerna som försäljningen inne i hallen blommade upp. Östermalmshallen är väl värd ett besök för såväl arkitekturens som den högkvalitativa matens skull.

STINKANDE SILL PÅ STRANDVÄGEN

Den som idag betraktar Strandvägens pråliga fasader och pampiga allé har kanske svårt att föreställa sig de rader av magasin fulla av tomma, illaluktande silltunnor som tidigare stod här. Det var här som salt sill som skeppats in till staden packades om för vidare distribution.
Under 1700-talet rustades stadens hårt använda men eftersatta kajer upp. Men det var under 1800-talets slut som Strandvägen fick sitt stora lyft. I och med tågets ökade betydelse fick transporterna och planerna på att binda samman de dåvarande söder- och norrgående banorna väcktes en oro hos de med intressen i hamntrafiken. Man fruktade att denna skulle blockeras. Därför beslutas 1861 om en stor utbyggnad av kajen längs Nybroviken. Den förses även med en pampig boulevard i stil med dåtida europeiska stadsideal – Strandvägen.

PARKER OCH BOULEVARDER

Stockholm under industrialismens tidevarv utvecklas i rask takt och behovet av en reglerande stadsplan uppstår mot slutet av 1800-talet. Storartade boulevarder föreslås korsa staden i alla väderstreck, längs viktiga stråk som kajgator och utmed stadsgränsen. Strandvägen är den första som byggs och det finns planer på många fler. Av olika anledningar modifieras planerna men de pampiga boulevarder som trots allt blir verklighet finns än idag kvar företrädesvis på Östermalm: Karlavägen med sin knutpunkt Karlplan, Narvavägen och Valhallavägen för att nämna några.
Man ser också parkerna som betydelsefulla inslag i stadsbilden värda att ägna extra uppmärksamhet, t.ex. Humlegården som länge varit hovets humleodling och trädgård. Humlegården är en av Stockholms äldsta parker och huserar idag Kungliga biblioteket, ”KB”.
Grönområdet norr om Valhallavägen är vid den här tiden helt obebyggt, men får med början under 1800-talets senare del ge plats för sjukhus och högskolor. Än idag är Östermalm den mest högskoletäta stadsdelen med Kungliga Tekniska Högskolan. Musikhögskolan och Militärhögskolan på rad längs Valhallavägen.

GÄRDET

Alla som flyttar till Stockholm under industrialismens tidevarv måste bo någonstans. Som nämns i delen om Kungsholmen är det främst där och på yttre Norrmalm som hela områden med arbetarbostäder på kort tid uppförs. Men även på grönytorna norr om Valhallavägen byggs under 1930-talet massor av bostäder. De följer den svenska funktionalismens alla stilideal, dem hyreshus på rad och med balkonger för att släppa in lite ljus i lägenheterna. Området blir den så kallade Gärdesstaden som stäcker sig över en stor yta från området runt Tessinparken och norrut. Även denna norra del av Östermalm ger, liksom dess nedre delar, därför ett relativt homogent intryck.
Om du frågar en SToclholmare om vad Gärdet är idag får du sannolikt svaret att det är en plats dit folk går med sina hundar på promenad. Eller att men startar sin promenad till Djurgpården där. Kankse nämner några Kaknästornet, det 155 meter höga radio- och tevesändningstornet med restaurang ovh café högst upp. Gör en resa till toppen och du får en fantastisk vy över hela staden.

NYBROVIKEN

Vid Nybroviken 11 ligger Svariges äldsta konserthus beläget med sin ståtliga konsertsal och atmosfär från en svunnen tid.
Den majestätiska byggnaden invigdes 1878 av Oscar den andre och därmed fick Sverige sin första offentliga konsertsal. Den vackra lokalen kom att användas inte bara till konserter och andra större evenemang. Även de årliga Nobelfestligheterna ägde rum här mellan 1901 och 1925. Huset inrymde tidigare också Kungliga Musikaliska Akademien med konservatoriet, där personligheter som Jussi Björling, Birgit Nilsson och Eric Ericson varit elever.
Nästan varje kvaäll är det konsert på Nybrokajen 11. I den vackra salen samsas många olika musikgenrer. Njut av kammarmusik, kör, folkmusik, jazz eller nutida musik med en förträfflig akustik!

SVENSK KONST OCH DESIGN

Svensk design får ett uppsving under 1900-talet, kankse med sitt definitiva genombrott under Stockholmsutställningen 1930 då den nya svenska modernismen presenteras för omvärlden. Den vurmar för att konstnärerna ska involveras i industrin så att alla ska kunna få tillgång till vackra och funktionella bruksvaror. Det svenska konstglaset blir snabbt världskänt.

Redan då läggs grunden för den designmedvetenhet som du hittar många uttryck för i dagens Stockholm – från tidningsdesign och innehållet i de små designbutikerna till gallerier och restauranginredningar. Överallt hittar man spännande ung formgivning och konst.

På Strandvägen på Östermalm ligger Svenskt Tenn. Där säljs bl.a. Josef Franks tyger från tidigt 1900-tal. Intill hittar du Carl Malmstens möbelbutik. Möbelformgivaren var samtida med Josef Frank och båda räknas till Sveriges moderna designpionjärer tillsammans med många andra, t.ex. möbelformgivaren Bruno Mathsson och de designer som vid denna tid anställs av glasbruk som Kosta Boda och Orrefors.

På Nationalmuseum på Blasieholmen finns en permanent utställning om svensk modern design och på de stora auktionshusen har möbler, konstglas och konst från denna epok börjat dyka upp. De stora auktionshusen ligger även de på Strandvägen, men även på Arsenalsgatan på angränsande Norrmalm. Svensk form och Moderna Museet (Norrmalm) har ofta spännande utställningar.

DJURGÅRDEN

DEN KUNGLIGA JAKTPARKEN

NATIONAL STADSPARKEN

Djurgården ingår i det stora grönområde som av Hans Majestät Konungen 1996 utlystes till Nationalstadspark -världens första- och som inkluderar Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården.

Fram till 1400-talet blev Djurgården successivt kunglig mark och har till stor del varit det sedan dess. I begynnelsen användes Djurgården mest som betesmark. Johan III förde på 1500-talet in renar och hjortar för att anlägga jaktmark. Ett århundrade senare inhängnades jaktmarkerna av den så kallade ”Djurgårdsgärdesgården”. Porten in till jaktmarkerna målades blå. Precis när man kommer över bron till Djurgården, på vänster sida, finns resterna av detta staket i form av en av entréportarna, ”Blå Porten”. Den portal som står där idag är från mitten av 1800-talet.

Det var först när Djurgården på 1700- och 1800-talet blev centrum för nöjen och kultur som bebyggelse tillkom i form av t.ex. värdshus, manegen, Cirkus, nöjesfältet Gröna Lund, friluftsmuseet Skansen och Nordiska Museet. Samtidigt uppfördes Rosendals trädgård ( idag en handelsträdgård med café) och flertalet ståtliga villor för sommarboende på Kungliga Djurgården.

Djurgårdsbrunnskanalen anlades i början av 1800-talet för att öppna upp en sjöväg mellan Djurgårdsbrunnsviken och Värtan (Stockholms utlopp mot skärgården och Östersjön). Djurgårdsbrunnskanalens solbelysta nordsida förbi ambassader och diplomatbostäder brukar kallas ”Snobbrännan” och är stan promenadstråk nummer ett.

TRE ÖRE TILL DJURGÅRDEN

Transporten på vattnen mellan Stockholms stadsdelar blev under 1700-talets början lite mer organiserad, allmänna transporter på land kom på allvar först under 1800-talet.

Vid mitten av 1700-talet var så kallade roddarmadammer vanliga med plats för runt 10 personer i båten. Det kunde t.ex. kosta tre öre mellan Skeppsbron och Djurgården. Roddarmadammerna fick efter ett tag konkurrens från ”dalsnipor” eller ”kullbåtar”, kallade så efter dalkullorna som i folkdräkt rodde båtarna.

I mitten av 1800-talet började däremot ångbåtstrafiken ta över och i slutet av seklet fanns det drygt 50 ångbåtar som trafikerade runt 20 linjer. Idag finns två linjer kvar, året runt kan man ta Djurgårdsfärjan mellan Slussen och Djurgården. Ett mycket mysigt och Stockholmst alternativ om man t.ex. vill till Skansen, Gröna Lund eller Vasamuseet.

När du kommer till Djurgården med Djurgårdsfärjan kan du ta höger in i gammal bebyggelse från 1700-talet, den så kallade ”Djurgårdsstaden”. Här bodde bl.a. varvsarbetare och annat sjöfolk som hade sin arbetsplats vid Galärvarvet lite längre bort.

MUSEERNAS STADSDEL

Djurgården är inte bara stadens största naturområde, utan även den stadsdel som har flest museer i hela Stockholm. Nedan berättas lite mer om några av de mest välbesökta.

SKANSEN

Världens första friluftsmuseum Skansen öppnade 1891. Skansens uppgift är ”att levandegöra svensk kultur och natur genom att kring ett centrum av kulturminnen skapa en levande miljö för olika fritidsintressen”. Skansen ska bl.a. också ”vårda det kulturhistoriska byggnadsbeståndet”.

Därför kan du på Skansen idag bl.a. se 150 kultur historiska byggnader och i parken möta ca 70 arter djur framför allt från Skandinavien, t.ex. varg, lo, älg, säl och björn 8när de inte ligger i ide). Följ med på matningstur! I Skansen-Akvariet finns även exotiska djur t.ex. giftgrodor, lejonapor och krokodiler. Om du vill kan du också klappa ormar eller håriga fågelspindlar. I hus och gårdar demonstreras gamla hantverkstraditioner som glasblåsning, tunnbrödsbakning och papperstillverkning.

På Skansen firas också många högtider. Nyårsfirandet och det högtidliga tolvslaget firas här på traditionellt vis och sänds i svensk TV varje år. Till Valborg den sista april blir Skansen full av Valborgsfirare. Julmarknaden på adventshelgerna i december är enligt många Stockholms bästa marknad.

STOLTA VASA

Regalskeppet Vasa byggdes då Sveriges stormaktsambitioner var som störst. När det stod färdigt 1628 var det också sin tids mäktigaste krigsfartyg med 64 kanoner på två däck och plats för en besättning på 450 personer, varav 300 soldater. Livet ombord var mycket trångt och enkelt. På dåtidens krigsskepp dog besättningen oftare av bristsjukdomar och andra sjukdomar än av regelrätta strider. Vasas konstruktion visade sig inte vara helt genomtänkt och skeppet hann inte ens ut ur Stockholms hamn på sin jungfruresa innan det sjönk.

År 1961 bärgades skeppet och kan sedan dess beskådas i museet på Djurgården. I Vasamuseet kan du se på fartyget och lära mer om skeppet, livet ombord och Sverige under denna tid. Bara den spännande byggnaden som blev Vasas hem 1990 är väl värd ett besök.

På Galärvarvskyrkogården inte långt från Vasamuseet är besättningen som fick sätta livet till när Vasa förliste begravd. Här finns även minnesvården över de som förliste med Estonia 28 september 1996.

ROSENDALS TRÄDGÅRD

Rosendals trädgård driver en biodynamisk handelsträdgård på Djurgården i Stockholm. Ändamålet är att bedriva biodynamisk odling och pedagogisk verksamhet.

Grönsaker, blommor, fruktträd, vin, kryddor, örter och utplanteringsväxter odlas och skörden finns till salu i butiken och plantboden, eller tillagas i kaféet. Rosendals trädgård anordnar kurser i många ämnen med trädgård och mat som huvudtema.

Ett av växthusen inrymmer ett välbesökt kafé där serveras drycker, hembakat från eget bageri med vedeldad stenugn och varierande lunchrätter. Merparten av det som sreveras är biodynamiskt eller ekologiskt. Det går även att beställa bufféer för privata grupper. Butiken säljer förutom egen produktion av bröd och grönt, ett stort sortiment av biodynamiskt utvalda produkter samt keramik och böcker. Plantboden säljer ett stort sortiment av växter och fröer samt trädgårdstillbehör och trädgårdskonst.

 

ASTRID LINDGRENS JUNIBACKEN

De flesta känner till barnboksförfattarinnan Astrid Lindgrens böcker och sagofigurer. Pippi, Emil, Karlsson på taket, Ronja Rövardotter m.fl. Det interaktiva upplevelse- och barnbokskulturhuset Junibacken invigdes 1996 och här kan stora som små barn ta sagotåget förbi Katthult, hälsa på Ronja och komma in i Bröderna Lejonhjärtas Nangiala. –Dörren till Villa Villekulla står alltid öppen.

Astrid hade ett villkor för att Junibacken skulle bli verklighet: att även andra barnboksfigurer skulle samsa med hennes. På Junibacken guidas du genom Sveriges barnbokshistoria och under de lite större tillfälliga utställningarna får du möjlighet att möta huvudfigurerna. Barnbokhandeln på Junibacken är Sveriges största och rymmer många barnfavoriter, gamla som nya.

PRINS EUGENS WALDEMARSUDDE

På Waldemarsudde en bit ut på Djurgården ligger det hus som den konstintresserade Prins Eugene lät bygga åt sig själv i början av 1900-talet. Han anlitade arkitekten Ferdinad Boberg, som fick rita ett ljust och luftigt hus som på många sätt bröt mot sin tids stilideal. Prinsen var trädgårds- och konstintresserad och målade mycket själv, men han hade också många konstnärsvänner. Flera av de konstnärer han bjöd till sig var antingen stora konstnärer redan då eller skulle bli det senare: Anders Zorn, Bruno Liljefors, Richard Bergh m.fl.

Efter Prins Eugens död 1947 har huset blivit museum. I prinsens konstsamlingar finns ca 6000 konstverk (grafik, skulptur, måleri m.m.) varav 3000 är hans egna verk. Alla ställs inte ut samtidigt. Det finns flera utställningssalar, t.ex. Prinsens ateljé högst uppe i det stora huset. Tillfälliga utställningar med verk som inte ingår i prinsens samlingar arrangeras också. Att ta en fika i caféet som ligger här är mycket mysigt.

Prins Eugen var också trädgårdsintresserad. Trädgårdsarkitektur var mycket stort under 1800-talet och stora trädgårdsanläggningar var vanliga. Även prinsen anlade en genomtänkt park runt sitt nya hus. Han var också noga med att bevara flera av träden när det bereddes plats för det nya huset. Prins Eugens Waldemarsudde sköts minutiöst även idag av trädgårdsmästare som följer prinsens önskemål så långt det går. Önskemålen finns kvar i utförliga anteckningar som prinsen själv skrivit.

På Waldemarsudde står även en kvarn som byggdes 1784. I kvarnen framställdes bl.a. linolja. Då prinsen köpte ägorna på Waldemarsudde i slutet av 1800-talet var kvarnen förfallen och han fick rådet att riva den. Prinsen följde inte rådet utan renoverade istället kvarnen. Kvarnen tillhör en av de totalt tre som finns bevarade i världen idag.

SÖDERMALM

I ständig förvandling

ARBETARNAS STADSDEL

Utflyttningen till malmarna utanför stadskärnan innebar länge låg status och hindrades också av kronan genom att de tog sig rätten att bränna all bebyggelse vid kritiska situationer då man ville förhindra invasion av staden. Den grönskande malmen söder om staden används till en början därför som begravningsplats för fattiga och sjuka och som avrättningsplats. Under 1400-talet är Södermalm framförallt betesmark för Stadsholmen (Gamla stans) borgare.

Södermalm börjar bebyggas först i slutet av 1500-talet, när den blir hemvist för fiskare och hantverkare som inte längre får plats på Stadsholmen eller som har verksamheter som tar plats, luktar illa eller är brandfarliga. Borgarnas betesmarker blir också odlingsmarker för grönsaker, frukt och annat som säljs på marknadsplatserna inne i staden. Husen som byggs på borgarnas marker, så kallade malmgårdar, blir vanliga. Många av dem finns kvar än idag och den nyfikne kan göra ett besök.

De andra malmarna är länge kronans mark varför Södermalm tillhör den stadsdel som relativt tidigt bebyggs, trots sin mycket kuperade terräng. Under 1600-talet är det framförallt de fattiga pigorna, drängarna, fiskarna och åkarna (ofta av finskt ursprung) som bosätter sig på Södermalm. Södermalm utmärker sig som de fattiga arbetarnas stadsdel.

När ett nytt och ”mer ståndsmässigt) rätvinkligt gatunät på 1600-taöet anläggs i staden får fattigbegyggelsen på Södermalm ofta flytta på sig mot malmens utkanter. Gatunätet är delvis kvar även idag, t.ex. Hornsgatan och Götgatan. I och med detta höjs också stadsdelens status något och ett och annat palats uppförs i sann stormaktsanda. Louis De Geers palats på Götgatan står t.ex. kvar än idag. Den vanligaste boendeformen på Södermalm är än så lämge mindre trähus.

Stadens grosshandlare och manufakturer får under 1700-talet särskilda privilegier och etablerar sig på Södermalm, särskilt på stadsdelens östra delar. En av de mer kända är Barnängens manufaktur som expanderar över ett stort område. Det är nu som Södermalm befäster sin roll som arbetarnas stadsdel. I många av de trähus som finns kvar här, bl.a. i Vita Bergen, bor fabriksarbetarna. De har låga löner och kan inte få egna näringstillstånd på samma sätt som hantverkare kan. De är framför allt ylle och siden som förädlas till tyger i de första fabrikerna på Södermalm. Under industrialismens tidevarv på 1800-talet etablerar sig många industrier med tillhörande arbetskraft på Söders höjder. En av de många textilindustrier som grundas just på Södermalm är aktiv än idag. På Almgrens sidenväveri på Repslagargatan nära Slussen är tillverkningen fortfarande igång och där finns även ett museum som berättar om verksamheten sedan starten 1833.

I slutet av 1800-talet tillhör Södermalm den folkrikaste stadsdelen tillsammans med Norrmalm. Ändå finns här fortfarande odlingar, t.ex. av tobak till Ljunglöfs tobaksfabrik. Münchenbryggeriet är ett av de många kända bryggerier som finns i Stockholm, byggnaden längs Söder Mälarstrand rymmer idag allt ifrån skola till danspalats. Vid Heleneborg ligger Nobels sprängämnefabrik, som dock får flyttas p.g.a. upprepade explosioner. Arbetarna dominerar fortfarande på Södermalm och lever ofta under ganska miserabla förhållanden. Många bor i så kallade nödbostäder som byggs i staden för att härbärgera de allra fattigaste då bostadsbristen blir värre för varje dag som går.

SÖDER BLIR HIPPT

Under 1900-talet förbättras hygien, sjukvård, vatten och avlopp m. m. i Stockholm vilket leder till en förbättrad levnadsstandard för stadens boende. Men staden är fortfarande trångbodd och bostadsbristen är skriande. Industrierna flyttar snart till billigare mark utanför staden. De tömda industritomterna utnyttjas under 1900-talet, fler bostäder byggs och Södermalm, liksom resten av staden, förtätas.

Under 1920-talet hade Södermalmsborna den lägsta medelinkomsten av alla stockholmare. Idag är det inte längre så. På Södermalm har kulturarbetare, restaurang- och publiv, trendiga bohemer, gallerier, gaykulturen och det multikulturella Stockholm flyttat in.

Längs Åsögatan, Bondegatan, Skånegatan och runt Nytorget trängs designmedvetna småbutiker med restauranger. Området kallas ibland ”SOFO”, South of Folkungagatan, en Stockholmsvariantpå New Yorks trendiga motsvariget SOHO. Runt Mariatorget och längs Götgatan mot Medborgarplatsen är det också livligt både dag- och kvällstid. Flest gallerier och hantverkare hittar du på Hornsgatan närmast Slussen. På ”Hornsgatspuckeln” samsas glaskonstnärer, keramiker, silversmeder, skulptörer och gallerier med ett och annat poppigt fik.

PUBTÄTT OCH FOLKLIGT

Förutom de festliga kungliga bröllopen och kröningarna roade sig stockholmaren under 1700-oxh 1800-talen med teater, cirkus, promenader, skridskoåkning på isarna och förstås på alla krogar som fanns i staden. Fylleriet var utbrett, kanske för att få en paus från den stenhårda vardagen i den trångbebodda staden?

En av dem som beskriver denna vardag är skalden Carl Mikael Bellman, som hinner gå i personlig konkurs både en och två gånger inna han 1795 dör i lungsot endast 55 år gammal. Bellman får sedermera Gustav den III som beskyddare och tillhör en av de mer kända och folkkära Stockholmsdiktarna redan på 1700-talet. Han har behållit sin ställningända sedan dess. Bellman bor på Södermalm under större delen av sitt liv, ett Södermalm han delar med de slitna men kärleksfullt beskrivna figurer som ofta förekommer i hans texter. En gata är idag uppkallad efter honom och på Södermalm (Långholmen) ligger även Bellman museet. Kungliga Djurgården är annars den plats som ofta förknippas med Bellman, mycket för att han tillbringade mycket tid här och ofta diktat om hur stockholmare – rika som fattiga
- tog sig ut hit för att förlusta sig. På Djurgården står en staty av Bellman, rest 1829.

Södermalm är idag en av Stockholm krog – och pubtätaste områden. Längs Götgatan och runt Medborgarplatsen ligger de kanske tätare än någon annanstans. Södermalm rymmer ett brett spektrum av restauranger och barer. Klassiska ölhallar som Kvarnen eller Pelikan vittnar om den på Södermalm starka pubkulturen. Trots det enorma utbudet kan man räkna med att det är fullt nästan överallt, även på vardagskvällar. En tur till ovan nämnda ”SOFO” är också ett hett tips.

Södermalm har också en multikulturell prägel. Det är ingen slump att staden först moské invigdes här år 2000. Står du vid Medborgarplatsen ser du minareten sticka upp bland träden vid Björns Trädgård. Du som letar efter musik från all världens hörn bör göra ett besök i butiken Multikulti på S:t Paulsgatan, eller kanske på Kairo Bazaar på Långholmsgatan. Missa inte heller ett besök på Södra Teatern vid legendariska Mosebacke.

SLUSSEN, ÄLSKAD OCH HATAD

Platsen mellan Södermalm och Gamla stan var från starten en av de mest använda passagena för fartyg som kom med varor ämnade för städerna inne i Mälaren. Efter hand som staden Stockholm växte stannade mycket av varorna för förbrukning i Stockholm eller för vidare landtransport. Det medförde att Södermalmstorg också blev en omlastningsplats.

Passagen med det strömmande vattnet blev allt besvärligare att ta sig förbi. Vid 1600-talets början hade landhöjningen gjort strömmen så strid att en sluss blev nödvändig. Den stod färdig 1642. Nya slussar invigdes 1744, 1793 och 1850. Vid 1920-talet blev det trafikkaos iland varje gång broarna skulle öppnas. Slussanläggningen och trafikkarusellen som invigs 1935 blir ett internationellt beundrat bygge.

Slussen är idag en stor trafikknut för tunnelbana samt bussar och tåg österut, såväl älskad som hatad. Här strålar Hornsgatan och Götgatan samman och nattlivet är ambulerande.

Att ta Katarinahissen till den milsvida utsikten längst upp är mycket speciellt. Varför inte stanna en stund på restaurang Gondolen? Restaurangen är inte bara känd för sin goda mat, utan för sin välsorterade drinklista och sina sköna läderfåtöljer med utsikt över staden. Katarinahissen byggdes redan 1883, men revs och återuppfördes i samband med den stora ombyggnaden av Slussen i mitten av 1930-talet.

LÅNGHOLMEN OCH REIMERSHOLME

I området mellan Långholmsgatan och vattnet på Söders västra sida (Bergsundstrand) har det på senare tid blivit trendigare att bo och tätt med mysiga fik att värma sig i vintertid. Här kan du gå ner på isen och promenera ända till Skanstull om du vill och isen bär. Du kan även promenera på land längs vattnet genom Tanto, förbi koloniträdgårdarna vid vattnet för att slutligen passera det nybyggda Eriksdalsbadet. På Hälsans Stig, som den heter, kan du faktiskt gå runt hela Södermalm om du vill.

Det är från Bergsundstrand i väster som du kan gå över idylliska Reimersholme. Reimersholme är döpt efter Anders Reimers, som köpte stora delar av ön i slutet av 1700-talet. På ön har det legat flera malmgårdar och industrier. Brännvinsfabriken som framställde ”Absolut renat”, sedermera Absolut, är nog den mest kända. Idag är det mest bostäder här, många byggda under mitten av 1900-talet och framåt.

Intill Reimersholme ligger Långholmen, som från 1724 till 1975 var fängelseö. Den största fängelsebyggnaden, centralfängelset med fler än 500 celler, byggdes 1874 men finns inte kvar idag. Däremot kan man besöka det gamla Kronohäktet, som även rymmer ett museum. Fångarna arbetade bl.a. vid fabrikerna som låg på Reimersholme. På den tiden gick också en bro mellan de båda öarna.

 

HORNSTULL

Officiellt är Hornstull namnet på den korsning däe Hornsgatan och Långholmsgatan möts, Numera är det benämning på Söders västraste del till strax öster om Långholmsgatan.

Från att en gång ha kallats Knivsöder, är Hornstull idag en sstadgad del av Söder med sjudande aktivitet. Till Hornstull har många konstnärer, mediafolk och kreatörer sökt sig och området blir mer och mer uppfräschat allt eftersom hyresrätterna förvandlas till bostadsrätter.

Hornstull är idag västra Söders svar på SOFO men med än så länge mjukare kommers och mer hjärta. Det myllrar av mysiga fik, små gallerier, trevliga restauranger, lummiga grönområden längs med Hornstullstrand och många nytänkande småföretag. Ett bra exempel är Hornstulls mjölkbar på Verkstadsgatan – ett ungdomligt fik där man kan slå sig ned för en kopp suveränt kaffe, spela pacman och lyssna till allt från elektronisk musik till jazz. Eller Iglo Ljuscafé, där mörkertrötta stockholmare kan slå sig ned för en timmes ljusning med nåt vitaminrikt att dricka.

Nämnas måste också Street med sitt myllrande folkliv vid vattnet mellan Liljeholmsbadet och Liljeholmsbron _ Stockholms svar på Camden Lock eller Greenwich Village. En inom- och utomhusmarknad, där du varje helg om året om (dock stängt januari) kan hitta allt – både nytt och begagnat, ofta direkt från skaparen/formgivaren, eller bara ta en utomhusfika, djupt nedsjunken i en secondhandfåtölj, vid vattnet på Café Street.

Streets restaurang är öppen hela veckan året om med maträtter baserade på dagsfärska, säsongsbetonade, oftast ekologiska råvaror direkt från lokala bönder.

Slutligen: släng ett extra öga på den mäktiga mosaiken längs stranden. Den är med sina drygt 500 kvadratmeter Skandinaviens största, skapad av unga konstnärer och mosaiksättare med hantverksrötter i andra kulturer, med svenska sommarängsblomster där mellanliggande spegelglas ger en djup- och ljusverkan, som lyser upp Street och får platsen att verka ännu större.

NORRMALM

City – myllrande stenstad

KRONANS MÄN FLYTTAR IN

Under 1500-talets slut blir det trångt på Stadsholmen (Gamla Stan) och utflyttningen till malmarna börjar. Norrmalm är den stadsdel som först bebos – främst av slottets och kronans personal, armén och flottan. Här finns också de flesta verkstäder som producerar material till krigsmakten, som skulle komma att växa under stormaktstidens 1600-tal. På nuvarande Blasieholmen låg under lång tid flottan och där byggdes även det storstilade regalskeppet Vasa som snopet gick i kvav redan på sin jungfrufärd 7 maj 1628. I Vasamuseet på Djurgården berättas mer om skeppets historia och livet ombord.

Kronan donerade under denna tid även mycket mark till staden vilket gav skjuts åt bebyggelsen på malmarna, särskilt Norrmalm. Ett rätvinkligt gatunät anlades enligt dåtidens ideal för en mäktig huvudstad. I en byggnadsanordning tillkommen 1736 försökte man styra upp bebyggelsen ur säkerhets-, hygien-, och skönhetsaspekter. Bredden på nya gator reglerades, krav ställdes på brandfarliga verksamheter, avfall skulle hanteras mer diskret, staden skulle förskönas m.m. Nya hus skulle också byggas i sten i största möjliga mån, vilket efterföljdes någorlunda på Norrmalm men inte särskilt på de andra malmarna. Stockholm, och Norrmalm i synnerhet, benämns ofta ”Stenstaden”.

ALLTID ETT NÖJESCENTRUM

Det är inte konstigt att Norrmalm alltid varit en plats med livlig kommers och rörelse. Ända till 1935 var sträckningen Norrmalm – Gamla Stan – Södermalm nämligen enda sättet att förflytta sig i nord-sydlig riktning genom staden.

Om grossisterna bosatte sig på Stadsholmen så blev Norrmalm småhandlarnas stadsdel redan under 1600-talet. I och med att fler och fler bosatte sig och handlade här i ämbetsmännens och militärens stadsdel så ökade även behovet av förlustelser. På en lista över utskänkningsställen från 1671 nämns över 300 krogar, vinkällare m.m. Efter Stadsholmen är vid denna tid Norrmalm och nedre Östermalm krogtätast. Dessa traditioner har levt vidare på Norrmalm. Trakterna kring Stureplan och Hötorget är ett av stadens rikaste nöjescentrum, även om krog- och nöjeslivet blommar även i andra stadsdelar.

Runt de stora industrier som etablerar sig i Norrmalms ytterkanter under 1800- och 1900-talen växer arbetarbostäder, serviceanrättningar och nöjen upp. Vartefter Norrmalm befolkats har det därför i olika delar av stadsdelen växt fram livliga butiks-, fik- och nöjesstråk som t.ex. Rörstrandsgatan och Odengatan. Eftersom de olika områdena tvingats byggas snabbt har de också relativt homogen karaktär. De mest kända tillhör nog Atlasbergen vid Atlas Copcos fabriker och Birkastan där Rörstrands porslinsfabrik tidigare låg. Det är också detta som mångt och mycket karaktäriserar det utbredda Norrmalm: olika områden med en variationsrik profil.

BUTIKER, BUTIKER, BUTIKER

Stockholm har en lång och intressant historia bakom sig när det gäller detaljhandel. Under 1900-talet flyttar handeln från Gamla Stan till Norrmalm. Många starka shoppingstråk byggdes upp och starkast av dem alla blev Drottninggatan, Hamngatan och Biblioteksgatan. Samtidigt blev butikerna mer specialiserade. En efter en öppnade också de stora varuhusen: Paul U Bergströms varuhus också känd som PUB 1882, Nordiska Kompaniet eller NK 1913 och MEA 1918 8finns inte längre). Under 70-talet intar även shoppinggalleriorna Stockholm med Gallerian på Hamngatan och Sturegallerian på Stureplan (1989).

Hötorget har alltid varit en viktig handelsplats. Under 1880-talet byggdes en stor saluhall för att förbättra sortimentet på torghandeln. Denna revs sedan 1953 och den nya saluhallen som nu ligger under marknivå är nu känd för sin internationella karaktär där man kan köpa det mesta från fårskalle till grönt te. Ute på torget säljs fortfarande frukt och blommor året om.

Ett säkert vårtecken är att trappan framför Konserthuset blir full av Stockholmare som flytt kontoren för en stund, kanske ätandes en kebab eller en frukt köpt i Hötorgshallen. Det är också här som ett av Stockholms största biopalats finns, det som är kvar av biografkulturen som har sin storhetstid på Norrmalm under mitten av 1900-talet.

BIOGRAFERNA INTAR NORRMALM

1930- och 1940-talen är biografernas glansperiod i Stockholm. Särskilt på Norrmalm växer de upp som svampar ur jorden. I nästan varje kvarter hittar du under denna tid en biograf. I och med teven och videon försvinner många av de stora biopalatsen.

Några av de gamla biograferna är kvar och att gå på bio i någon av de gamla salongerna är en ren lycka. Rigoletto, Saga, Park, Skandia, Grand Royal och Astoria är några av de gamla biografer som renoverats och fortfarande använda och besöks.

KULTURHUSET PÅ NYA NORRMALM

Hötorgscity är namnet på det nya område runt Hötorget som under 1950- och 60-talen genomgår en omfattande rivning och förnyelse i samband med öppningen av nya tunnelbanestationer och nya gatusträckningar för att få bukt med den ökande trafiken. Bebyggelsen är vid denna tidpunkt ganska nergången på Norrmalm och det anses att det finns ett behov att öka antalet kontor och butikslokaler för att inte Norrmalm ska förlora sin status som centrum för affärsliv och kommers. Man ska komma ihåg att bebyggelsen vid denna tid fortfarande är ganska låg.

Trots våldsamma protester är snart hela området fullt av djupa gropar som inte bebyggs på grund av, som det sägs, politiska felbedömningar och investerare som dragit sig ur. De flesta ödetomterna används som parkeringsplats under många år. Ur askan stiger dock ny bebyggelse, t.ex. de fem Hötorgsskraporna och Kulturhuset, som idag är en välbesökt och uppskattad mötesplats för människor och kultur. Har du tid även kan du ta ett parti schack i entréfoajén. Sergelgatan längs Hötorgsskraporna är vid färdigställandet en mönsterbebyggelse enligt de stadsplaneideal som under denna tid råder och Stockholm får besök av många beundrande utländska gäster.

Det Sergeltorg som nu anläggs döps efter den byggnad som tidigare stod här och som tillhörde ett av de hus som ansågs ha störst kulturminnesvärde (där hade b.a. 1700-talskonstnären Johan Tobias Sergel haft sin ateljé). Staden har senare haft arkitekturtävlingar för ombyggnation av torget, men det länge hatade svartvita mönstret har närmare uppnått kultstatus. Idag kan du köpa brickor och plädar med mönstret på i hippa designbutiker. Mitt på Sergelstorg står arkitekten David Helldéns fontän med en glaspelare ritad av Edwin Öhrström. I denna har segeryra fotboll- och hockeyfans gjort sig kända för att ta sig ett dopp sommartid.

FINKULTUR OCH UNG EXPERIMENTLUSTA

Gustav III vurmade för ett rikt kulturliv. Regenten var under 1700-talets slut upphovsmannen till bland annat Musikaliska Akademin, Operan, Dramatiska Teatern och andra tunga kulturella etablissemang. Operahuset invigs 1782 men rivs hundra år senare till förmån för den Opera som idag står på Gustav Adolfs torg mittemot Kungliga Slottet. Den nationalscen för främjande av det svenska språket som Gustav III med Dramatiska Teatern ville skap, flyttar in i sin nuvarande byggnad 1908. När Nationalmuseum invigs 1866 till Gustav III:s minne öppnar ett av världens första offentliga konstmuseer.

Vid sidan av de stora scenerna har ett rikt teaterutbud utvecklat sig, ofta med ung, experimentell och modern repertoar. På Stadsteatern i Kulturhuset kan man t.ex. gå på soppteater (entimmesföreställning med tillhörande lunch) och den som vill kan se spagettiopera på Regina. Under Stockholms Improvisationsteaters föreställningar på Sigtunagatan kan du själv påverka handlingen. Stockholms museiliv präglas av ett lika brett utbud. Turistinformationen kan berätta mer om aktuella föreställningar och utställningar på Stockholms scener och museer.

BADPALATSEN

För dig som besöker Stockholm på vintern är ett besök på en av stadens historiska badinrättningar ett hett tips. I 1600-talets Stockholm finns en särskild yrkesgrupp – badmästare – som erbjuder badning, rakning, klippning m.m. Ända fram till 1900-talet är den dåliga hygienen i den tätbebyggda staden en källa till smittspridning och hälsoproblem. Bland de allmänna bad som öppnar i Stockholm är Sturebadet (1885), Centralbadet (1904) och Liljeholmsbadet (1929). Inredningarna är bevarade eller renoverade enligt ursprungliga ritningar och är en upplevelse i sig. Varför inte en ångbastu och massage efter en dag på Stockholms isar?

FISKA MITT I STADEN

Stockholm är en stad på vattnet, och kalla vintrar en stad på isen. Isen har inte bara varit ett sätt att transportera sig, utan har varit en källa till mycket nöje. Under 1800-talet plogades vintertid banor upp och skridskotävlingar hölls. Sommartid badar många fortfarande från öarnas klippor och stränder. Politiker har till och med setts demonstrera vattnets fina kvalitet genom att dricka ett gals av strömmens vatten. Sommar som vintertid kan du också se fiskare längs kajerna runt Strömmen. Här får vem som helst fiska med handredskap (max 10 krokar). För mer avancerat fiske krävs fiskekort. Den vanligaste fångsten är lax, havsöring, strömming och abborre. Rekordet för lax är 20 kilo! Varje år planteras havsöring i Strömmen, vanligtvis i månadsskiftet april/maj. Det är spekulärt att se fisken släppas ner i de virvlande vårströmmarna, mitt i staden.

BRUNNSVIKEN OCH HAGA

Från Norrmalm når du lätt Nationalstadsparken, Ekoparken, runt Brunnsviken. Här finns mycket att upptäcka och du kan promenera runt hela Brunnsviken på ett par timmar. Bäst är kanske att ta en tur med båten ”Sjöfröken”. Guider berättar om byggnader, natur, fik och annat av intresse runt viken och vid dess olika bryggor. Gustav III anlade Hagaparken i slutet av 1700-talet enligt dåtida engelska stilideal. Här hittar du Turkiska paviljongen, en av de många parkbyggnader som fortfarande finns kvar. Besök också Ekotemplet, Koppartälten, Kungens paviljong och grunden till ett museislott som aldrig blev uppfört. I början av 1800-talet, uppfördes i Haga en Drottningpaviljong, Haga Slott, som nu är den svenska referingens gästbostad.

SKÄRGÅRDEN

Paradis i granit

NEDSLAG I SKÄRGÅRDEN

Stockholms skärgård är vacker sommar som vinter. Kanske ännu vackrare en stilla, tyst och skimrande kall vinterdag, då isflaken seglar runt på fjärdarna och får båtens skrov att sjunga. Inte konstigt att stora svenska konstnärer som Anders Zorn, Bruno Liljefors, Carl Larsson m.fl. hänförts och inspirerats i sin konst!

Stockholms skärgård är relativt orörd och är en av få platser där man till och med under högsäsong kan hitta en egen vik, naturhamn att ankra eller lägga till i. Från Arholmi norr till Landsort i söder är det drygt 80 km, så det finns mycket att utforska!

För dig som är turist, finns det under sommarsäsongen ett rikt utbud av aktiviteter, logi och museer m.m. Det finns många badvänliga öar att ta båten till. Även på vintern kan du besöka skärgården, eftersom flera öar erbjuder boende året runt. En och annan skärgårdskrog har också öppet under vintern. Vi kommer nu att göra ett nedslag på några skärgårdens öar. Totalt finns det 24000 öar, kobbar och skär i Stockholms skärgård!

 

SKÄRGÅRDENS TRE ANSIKTEN

Om du tar en båttur från centrala Stockholm till utposter som Svartlöga eller Rödlöga, kan du urskilja främst tre naturliga zoner. Innerskärgården är frodig och här växer såväl gran och tall som lövträd, t.ex. björk, ek och asp. Öarna är lummiga och det är vanligt med al vid strandkanten. På dessa öar anlade skärgårdsborna odlingar på tidigare havsbotten. Oftast var det hö till djuren, som gav ägg och smör till försäljning i storstaden.

Lite längre ut präglas den lite torrare naturen av lågvuxna snår, knotig glasbjörk, asp, sälg, klibbal och ormbunkar. Det är också här du hittar havtorn och tistron (skärgårdens vilda svarta vinbär), buskar, ros och stenhallon.

Ytterskärgårdens natur liknar fjällvärldens, karg och vindpinad. Här finns bara lavar och alger, ris och rönn på de kala klipporna. En och annan fyr och bod vittnar om människans närvaro även här ute, ofta en fyrvaktare som levde ett mycket ensamt liv. Medeltida öbor betalade skatt i form av bl.a. sälspäck, salt strömming och torkad gädda, vilket ger en bild av hur de livnärde sig.

Stockholms skärgård är nära 2 miljarder år gammal! I detta gamla urberg av främst granit och gnejs kan vi idag utläsa spår av dess tillkomst. I sprickor i graniten kan man bl.a. se mörka stråk av andra bergarter (t.ex. svart diabas), som pressats upp ur jordens inre. På klipporna kan du också se centimeterdjupa räfflor i tydliga riktningar – spårefter inlandsisens framfart. När isen smälte svarvades djupa grytor ut ut i klippan av lodräta smältvattenströmmar. Vanligtvis har de en diameter på ca en meter, med det finns flera mycket större; ”Havs-fruns grotta” i Sandhamn och ”Helveteskällan” på Öja (Landsort) för att nämna några. En arkeolog pumpade 1908 ur jättegrytan Helveteskällan och hittade då flera mynt på botten, det äldsta från 1400-talet!

 

FRÅN VIKINGAR TILL GROSSHANDLARE

Lämningar och skattlängder visar att de större öarna i Stockholms skärgård var bebodda redan innan medeltiden. Stockholms skärgård har idag totalt ca 12 000 åretrunt-boende, varav nära 7 000 bor på öar helt utan landsförbindelse (ingen bro eller tunnel). Sommargästerna är desto fler och det finns runt 30 000 sommarhus utspridda på öarna. Bebyggelsen ger en bild av skärgårdens utveckling. De första fiskarna i ytterskärgården byggde i första enkla redskapsbodar. På öar inriktade på jordbruk längre in hittar du låga stugor i timmer och panel. På Möja och många andra öar i mellanskärgården finns flera exempel. Bryggor med båthus från denna tid finns också bevarade längs stränderna i mellanskärgården. Pampigare sommarställen för överklassen byggdes i skärgården redan under 1700-talet.

Men det var tack vare ångbåten, som stadens borgare i slutet av 1800-talet fick tillgång till skärgården längre ut. Längs t.ex. Stegesund ser du exempel på snickarglädje i de påkostade ”grosshandlarvillorna”. Grosshandlarvillorna var inte sällan arkitektritade och kunde ha tinnar och torn, spetsbågar, lusthus och konstfullt utsmyckade badhus. Sågverksindustrierna, som växte fram i slutet av 1800-talet, maskintillverkade delar som kunde komponeras efter egen smak. Från 1930 blev det lätt att få mark ute i skärgården. Även medelklassen kunde köpa tomt, och byggde hus av det material man hade råd med. ”Sportsugan” blev vanlig i hela områden, t.ex. på Vindö, Djurö och Sandhamn.

TRANSPORT OCH BOENDE

Det finns flera båtbolag i Stockholms skärgård. En del anordnar dagsturer medan andra erbjuder reguljär trafik. Waxholmsbolaget trafikerar hela skärgården och avgår från Strömkajen, där de också har sin information. Flera öar har cykeluthyrning och möjlighet att hyra båt, kanot m.m. För den som vill övernatta ute i skärgården, finns många alternativ: vandrarhem, hotell, pensionat, bed&breakfast, camping, tältning och stuguthyrning. Stockholms turistbyrå hittar du i Kulturhuset vid Sergelstorg. De har aktuell information om båtlinjerna och öarnas faciliteter och kan hjälpa dig att boka.

FJÄDERHOLMARNA

Ett utflyktsmål nära Stockholm. Fjäderh9olmarna är en grupp öar, men det är bara huvudön St. Fjäderholmen som du får gå iland på. De andra öarna är fågelskyddsomåde. Eftersom Fjäderholmarna är en del an Stockholms Nationalstadspark, kan du i Trädgården och Östersjöakvariet lära mer om djur och natur. Barn kan prova på hantverk i hantverksbodarna, leka i Sjörövarskeppet och spela på jättespel. Badklipporna är populära och när hungern blir stor, kan man besöka någon öns flera restauranger. Här kan du även se teater under bar himmel samt lära mer om allmogebåtar och öns färgstarka historia.

SANDHAMN

Pittoreska Sandhamn på Sandön långt ute i skärgården, är seglarmetropolen nummer ett. Härifrån går startskottet för många kappseglingar och seglare utbyter gärna skrönor på det populära värdshuset och i Dykarbaren. På Sandön finns flera bad, t.ex. Trouville på öns södra sida. Sandhamn är en av de äldsta badorterna i skärgården och fick sin första reguljära ångbåtsförbindelse 1865. Sandhamn nämns redan 1289, men fram till mitten av 1600.-talet användes Sandhamn som betesholme och var obebyggd. Senare insåg man dess strategiska läge i farleden mot Stockholm. Tullhuset som finns kvar än idag, är byggt av självaste slottsarkitekten Carl Hårleman. På Sandhamns museum i bryggstugan Australia från 1700-talet berättas mer om Sandhamns historia som tull- och lotsstation.

VAXHOLM

Vaxholm, även kallat porten mot skärgården, är en knutpunkt för båttrafiken till öarna längre ut. I den idylliska staden på Vaxön gör seglare ett sista stopp i gästhamnen för att proviantera inför färden till naturhamnarna. På bryggan nedanför hotellet släpper Waxholmsbåtarna av och på resande. Det har man gjort sedan urminnes tider, staden har anor från 1600-talet. På de små gatorna hukar trähusen mot varandra. I de nyare delarna trängs småbutiker och fik. Längs kajerna väntar röda bodar med hantverk och nyrökt fisk. Mitt i farleden tronar Vaxholms kastell, som vittnar om Vaxholms roll som vakt- och bevakningsort. Kastellet byggdes på uppdrag av Gustav Vasa, men har byggts om sedan dess. Idag finns flera intressanta utställningar i kastellet, möjlighet att se det gamla fängelset m.m.

MÖJA

Det finns mycket att se på Möja, som är ett bra utflyktsmål för den som vill uppleva genuin skärgårdsmiljö. På relativt stora Möja finns nära 300 åretruntboende. Landskapet bär spår av de jordbrukare och fiskare som länge var verksamma här. Fisket var huvudnäring ända fram till 1980-talet och för inte länge sedan kunde man köpa de välkända söta Möja-jordgubbarna. Idag arbetar man bl.a. i skolan, i affärer och på krogar över hela ön.

GRINDA

På barnvänliga Grinda hittar du anlagda badstränder, strövområden och kan hyra roddbåt, kajak och cykel. Ön är typisk för innerskärgården med sin lummiga växtlighet, skog, ängar, klippor och stränder.

FINNHAMN

Nordväst om Möja hittar du Finnhamn, en av de mest mångsidiga öarna i skärgården. Finnhamn är en ögrupp på gränsen mellan ytter- och mellanskärgård. Skog och odlingsmark blandas med badklippor och strand. Här kan du gå på upptäcktsfärd på små stigar, ro ut på fisketur och ta en varm bastu när solfrossan sätter in på kvällen eller då du vintertid varit ute på skridskotur hela dagen. Du som är intresserad kan gå guidad tur och besöka öns mycket intressanta museum.

UTÖ

Längst ut i Stockholms södra skärgård ligger Utö, den levande ön med Sveriges äldsta järngruva från 1150-talet. Gruvan är nedlagd, men i gruvmuseet får du veta mer om livet på Utö förr i tiden. Från toppen på den gamla väderkvarnen från 1791 har du en vidsträckt utsikt över skärgården. Utö Värdshus har ett erkänt bra kök, och det finns fina badplatser till fots, på cykel, i kajak eller i båt. I hamnen kan du handla fisk, bröd och hantverk. Utö-limpan från öns bageri är vida känd!

HUVUDSKÄR

Alldeles på gränsen till öppet hav ligger Huvudskär. Här är naturen mycket speciell och fågellivet rikt. På dess karga öar har det en gång funnits en viktig fyrplats med tull och lots. Idag vaktar vinden och havet de nakna klipporna och det gamla fiskeläget. Här finns ett vandrarhem.

LANDSORT

På ön Öja finns Sveriges äldsta bevarade fyr från 1670-talet – Landsorts fyr.. Den är skärgårdens starkaste fyr med lysvidd på 18 sjömil (ca 34 km). En gammal labyrint i sten på ön byggdes av fiskare i tron att den gav lycka och skydd på havet. Här ute är badklipporna fina. Öns spännande historia, genuina personlighet och vackra natur gör den till en välbesökt ö.

Vi på infostockholm önskar dig en trevlig vistelse i Stockholm!

www.infostockholm.com